Ögonblick

Ögonblick som bara svävar förbi... man hinner precis uppleva, tänka, men sedan är de som borta.

Här om dagen: Vi var ute i parken, lekte med kompisar. Sonen ville åka linbana, alla andra ville också. Åkte linbana. De andra började gå hemmåt men sonen ville åka mera. Åkte mer, men sen var han klar, vi började gå hemåt. Tysta.
- Jag är varm, säger sonen.
Knäpper upp honom lite, tar av honom vantarna.
Vi håller varandra i handen, småpratar.
Jag inser att han är lika varm som jag om händerna, vi är samma. Han är alltid varm om händerna, har varma fötter, kalla dagar, jag med.
Jag säger det till honom, att jag alltid blir varm när jag är ute, åker skidor, skridskor, pulka.
- Jag med säger han.
Vi med, lika, vi är samma.
Får inte glömma hans varma hand i min, samma, lika.
Ögonblick.