En helt fantastisk bok!
Tänk vilken kärlek, ömhet och vilket språk.
Jag är helt tagen. Tänk om man fick en bok skriven, Åsas pappa måste le i himlen. Förhållandet mellan dotter och far beskrivs lika fint, skört och varsamt som pappans porslinsfigurer och broderade dukar.
jag satt som naglad i soffan och bara lyssnade, Katarina Ewerlöfs röst, som tonar in, pausar så rätt, följer texten och språket.
Åsa ger en bild av Västerås och en tid med arbetare som vi i dag inte möter, hon beskriver sin kärlek till sin pappa på ett sätt som gör att jag sitter med klump i halsen de sista "sidorna" i boken. Jag får en helt annan bild av de alkoholiserade männen på bänken jag såg idag. De har kanske en dotter som älskar dem, de har kanske all denna kärlek som jag inte kan se, en humor få förunnat...
Tack Åsa för en otroligt fin bok.
tisdag 24 juni 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)


1 kommentar:
Jag har haft så delade känslor till om jag vill läsa den eller inte. Men nu blev jag verkligen väldigt sugen. Eller kanske lyssna på den som du har gjort?! Ja så får det nog bli. Kan man ju sticka samtidigt!
Skicka en kommentar