
Jag gillade inte Sprängaren när den kom. jag tyckte att språket kändes kvällstidning och "slarvigt". som ljudbok gillar jag Marklunds böcker och har nu börjat beta av dem. Dessutom är det min absoluta favorit som läser boken,
Katarina Ewerlöv. På cykeln till jobbet eller på T-banan så betade jag av boken ganska rappt. Jag gillar Nobels testamente och Livstid mycket bättre men boken var klart underhållande och spännande.
Jag gillar Annika Bengtsson, försöker känna in henne och det är intressant att följa hennes liv parallellt med storyn i böckerna. Jag önskar nog att jag var lite som henne, snokande, smart, never-giver-upper, modig och duktig på att skriva. Det är nog mina journalist/författardrömmar som får näring här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar