Omtänksam femåring

Sonen var inte sugen på att jag skulle säga hej då vid frukosten och dottern märker det. Hon böjer sig ner:
- Vidar vill du äta frukost inne hos mig?
Hon tar sin bror i handen och går till sin avdelning.
Jag tittar på dagisfrögen, vi ser väl båda ut som frågetecken. Men jag lunkar efter.

Barnen slår sig ner, jag börjar säga puss å hej. Så gäger dottern:
- Mamma, det är en sak jag vill att du ska göra om du inte har så bråttom till jobbet.
- Okej älskling, vadå?
- Kan du gå bort till Sanna (sonens dagisfröken) och tala om att Vidar äter frukost med mig? Om du inte har bråttom, mamma.

Jamen självklart, älskade omtänksamma dotter.
Hennes fröken mimade "hon är för gullig den här tjejen"
Ja, mitt eget omtänksamma sockergryn.