Hon har en käresta

Min dotter har en käresta. Och kärleken är besvarad.
Första dagen i skolan hamnar dottern i samma klass som pojken på bottenvåningen i vårt hus, J. De finner varandra direkt. Hon kommer hem och pratar om sin nyfunna "käresta".

Käresta, det är ordet hon och hennes kompisar använt sedan dagis. I två veckor leker de med varandra varje dag efter skolan. Han får komma på hennes kalas.
När vi äter tårta säger dottern
- J är min käresta.
Alla (flickor) tystnar (jo J är ensam kille förutom lillbrorsan)
- Ja och Hedvig är min käresta, svarar J.
Fortsatt tyst
-Men då är ni ett par, utbrister en av tjejkompisarna.
Stämningen återgår till sex-årspladder.

Jag ser när de leker att de respekterar varandra. Han är speciell, J, det tycker till och med jag. Han är spexig, glad, charmig och smart. Snälla och trevliga föräldrar har han också, han gillar att städa (!!) och laga mat är hans specialité - en riktig svärmorsdröm.

Efter skolan idag råkade J:s pappa och jag hämta barnen samtidigt. De ville gunga, ok.
J väntar vid gungan på dottern.
- Min käresta först, min käresta först upp i gungan, tjoar han.
- Meen J, säger dottern.
Hon vänder sig till mig
- Han är alltid så där mamma.
Jag tänker: Men älskling det är så där vi vill ha männen, de ska vänta på oss, hålla upp dörren, älska oss, respektera oss.

Hon hoppar upp och han gungar igång den stora gungan, de skrattar, utmanar varandra i konster. När farten är som störst lägger de sig ner och bara ligger där. Njuter.

Senare vid middagen berättar dottern om bilderna de byter sins emellan i skolan. Klistermärken som klistras in i en liten bok. Hon berättar om J. Hennes bild i hans bok. Hennes bild i mitten, för hon är viktigast och bäst.

Jag blir varm.