Jag matar surdegen som puttrar hemtrevligt på diskbänken

Jag matar surdegen som puttrar hemtrevligt på diskbänken.
Barnen busar med sin pappa i sovrummet.
Jag tar en haloumibit...åh så gott det är, plockar bland disken, fyller diskmaskinen. Steker grönsaker till lunchen och gör couscous till det.
Det är nattsvart ute, klockan är halv åtta.
Barnen pratar om rymden... om Gagarin, den första i rymden.
- Hur långt är det till rymden, undrar pappa.
- Jaaag vet inte säger treåringen.
Femåringen plockar bland det nytvättade och levererar högar till allas lådor och skåp.
- Nu är det sista rymdfärden, ropar pappa
- Vad händer efter den sista, undrar treåringen
- Ingenting, säger pappa. Efter sista kommer ingenting.
- Jooo det , måååste det, säger treåringen
Och den sista rymdfärden startar med ett tjut.
- Pappa, titta vad jag har gjort, säger femåringen.
- Oj nu får jag sortera, säger pappa, men märker att allt är rätt gjort. Mammas trosor i mammas låda, pappas kallingar i pappas låda.
Jag hackar en paprika till matlådorna, torkar av bordet, låter värmeljusen brinna ut.
Golvet behöver torkas... men inte i kväll.
Ett riskorn fastnar under stortån'.
Rör ihop pannkakssmeten till middagen i morgon, fördelar couscousen i matlådorna.
Diskmaskinen brummar
Rymdfararen är törstig.
Femåringen sjunger "Cara cara mia", ritar teckning till mig fast den är till pappa fast den är till mig... blir man nånsin klok? Hon pratar vidare om sin kapsylsamling, nynnar "tell me tell me nooooow". Treåringen sjunger "cara cara bajsa".
Lila penna saknas.
-Men sjung inte "cara cara bajsa" säger dottern snällt till sin bror.
Det ligger pennväss över hela bordet och femåringen.
- Hur ska vi göra nu, säger pappa
- Men det vet väl inte jaaag, säger femåringen.

Det är bara en vanlig onsdag i Aspudden och klockan är över åtta.